heeee-looooo SWEDEN

Hej dagboken!

Idag/kväll/natt har jag och Emilio jobbat dag/kväll/natt. Det var på intet sätt givande förutom att det var (för mig) stressigt som fan varvat med lugnt som en filbunke. Lyckades städa/tvätta klart baren redan vid 01.00. Emilio säger dock att det var hans i särklass jobbigaste kväll någonsin...
And over to...

Det här var min i särklass jobbigaste kväll någonsin. Ursäkta engelskan, men fy fan i helvete vad drygt det var. Jag och en spansk tjej som heter Patricia fick ta övervåningen. Hur soft som helst i början. Tills jag får ta hand om ett bord på fjorton (14!) pers. Gissa hur mycket de lämnar i dricks. Föreställ hur mycket 14 pers kan lämna i dricks. 1 € var blir 14 €, typ en vanlig dags dricks bara det. Men inte då. Bordet med fjorton pers ger mig 0, nada, rien i dricks. Det var början till slutet för min kväll.

And over to...

Hur var lyx-basquasien?
-Jo fan, som basquaise, fast lyxigare.
Fan, det börjar ljusna ute. Stackars Emilio, fick inget dricks av storbordet på 14 pers. Fick inte jag och Pierre heller, som gjorde all dricka. Indiana, Heineken och Coco Punch och vad det nu var. Kommer inte ihåg, så mycket var det. Nåväl.
Efter den på frestande fredagskvällen var det dags för den obligatoriska efter-jobbet-ölen, Heineken (eller Affligem om man är på humör). Efter att ha intagit denna Verdandi-wise var det dags för taxi till casa de Flore, vår arbetskompis...

And over to...

Aaaaw, stackars Anders fick ingen dricks för att han gjorde hela åtta drinkar (de andra ville ha vatten eller dela på en flaska vin). Jag tycker sååååå synd om honom. Gud vilken insats han gjorde.
Hemma hos Flore var jag iallafall på bättre humör. Alkoholen var gratis, vi var tre svenskar och vi upptäckte att det finns tre par i vårt arbetsgäng som vi inte anat förut. Very interesting. My main man, Jeremie, har inte berättat att han ligger med min favoritchef, Luana. Jag är väldigt besviken och jag sa till honom att vi skulle ha ett allvarligt snack efteråt.

And over to...

Festen hos Flore, som var för avgående managern Quentin, var mycket intressant. Det visade sig att (som nyss sagts) servitören Jeremie har ihop det med managern Luana, managern Adrian med servitrisen Patricia, och managern Quentin med servitrisen Flore (ngt vi visste sen tidigare, men det blev än mer tydligt nu). På festen (dit vi kom utan alkohol) blev vi bjudna på mer än vi orkade med, antar jag. Vi satt runt borden, försökte lära ut mer svenska än vi kunde franska och drack mindre än vi brukar. Ändock blev vi mer berusade än vi borde. Vad händer med oss? Är det det parisiska levernet som påverkar oss? Eller är det 40-timmars arbetsvecka som visar sin rätt?

And over to...

Jag är, precis som min colocataire, oerhört förvånad över den mängd berusning i min kropp gentemot den mängd alkohol som min kropp faktiskt intog. Det var inte direkt Hej-jag-går-i-trean-och-jag-kan-tåla-hur-mycket-alkohol-som-helst-klass på den här kvällen. Det skulle kunna vara att vi håller på att bli riktiga parisiska fjollor. Eller så är det vårt korsordslösande pensionärsliv som spelar in. I vilket fall som helst raglade vi verkligen hem från metron. Jag menar, när var senaste gången man raglade hem?
Ja ja, svara inte på det förresten. Jag är säker på att både Storken, Caveman och Andrès kan knäppa mig på näsan med det påståendet. Jag tyckte i vilket fall som helst att det var en smula intressant/weird att festa med sina chefer.

And over to...

Ja, så sitter man här. I pyssebrallor, nyduschad och nyklämda finnar i nacken och på axeln. På gränsen mellan full och bakis, kan inte bli bättre. Chattar med Caveman om hans resa hit. Vore ju kalas om han och Gary Rainbow kom hit. Vi skulle leta upp första bästa kastanjträd och bygga feta trädkojorna. Bävermamma version 3.1.

Nåväl, nu är det sovdags för oss. 07.30, vi börjar 18.00 imorgon båda två. Om vi skyndar oss hinner vi väl sova som vanligt folk.

Klart slut, varulvstjut.