Jag har varit i Paris sedan i januari, men först nu har jag äntligen fått mitt carte bleue. Det är så dem kallar bankomatkorten här i frankrike, för att de är blåa antar jag. Men det finns kort som inte är blåa, men de kallas också carte bleue för enkelhetens (?) skull. En liten logisk miss, som är ganska typiskt fransk. Tre månaders väntan på något som tar en vecka i Sverige är ganska typiskt franskt det också.
Sanningen är den att det faktiskt finns en hel del grejer som gör att man längtar hem till Svedala ibland. Jag har väldigt lätt för att bli nostalgisk, därför är det viktigt att komma ihåg de lite sämre sakerna. De försvinner ofta i minnessållet (kan man säga så, eller har jag läst för mycket Harry Potter?).
En liten lista på värdelösa franska/parisiska företeelser:
Okopplade hundar/tusentals högar av hundbajs:
Man har alltid fått höra att korna i indien har det så bra. HA! Ta hit en indisk Mamma Mu, så skulle hon bli grön av avundsjuka. Hundarna lever i total anarki. Måste man inte gå runt och oroa sig för att få strupen uppsliten av en rabiessmittad byracka, så får man titta på trottoaren hela tiden för att försöka undvika hans lämningar.
Respekt för chefen:
"Aaaah, gud vad skönt med en liten vilopaus, nu när jag har städat hela konsolen, dukat alla bord, hällt upp alla chips, tänt alla ljus och äntligen blivit av med de tjugo kunder jag fått ta hand om i två timmar."
"Emile!!! Le patron arrive! Je ne sais pas quoi, mais tu dois faire quelque chose!"
Två månaders föräldraledighet:
Animal Planet gjorde en gång en dokumentärfilm om Homo Sapiens i storstadsdjungeln i Paris.
"Efter två månader anses ungen vara redo att klara sig själv, och föräldrarna kastar ut den ur lägenheten för att göra karriär. Det är Darwins lag som gäller och bara de allra starkaste överlever. Här ser vi bilder på hur två bröder från samma kull försöker ta sig över rondellen vid Triumfbågen. De är sex månader gamla, så nästan fullvuxna. Ajdå, naturen kan vara grym ibland."
Franska tjejer i åldrarna 18-22:
Var är dem? Finns dem? Jag tror jag har sett en skymt av någon på Mètron, men annars verkar de tillbringa all sin tid åt att sitta i någon lägenhet med sina föräldrar, eller vänta på sin franska pojkvän som varit ute och varit otrogen.
Självklart finns det en massa bra saker med det här stället också, men idag har jag jobbat i fyra timmar, solen har skinit för första gången på två veckor men det börjar såklart regna precis när jag slutar mitt pass. Under sådana omständigheter får ni hålla till godo med ett surt inlägg.
Sanningen är den att det faktiskt finns en hel del grejer som gör att man längtar hem till Svedala ibland. Jag har väldigt lätt för att bli nostalgisk, därför är det viktigt att komma ihåg de lite sämre sakerna. De försvinner ofta i minnessållet (kan man säga så, eller har jag läst för mycket Harry Potter?).
En liten lista på värdelösa franska/parisiska företeelser:
Okopplade hundar/tusentals högar av hundbajs:
Man har alltid fått höra att korna i indien har det så bra. HA! Ta hit en indisk Mamma Mu, så skulle hon bli grön av avundsjuka. Hundarna lever i total anarki. Måste man inte gå runt och oroa sig för att få strupen uppsliten av en rabiessmittad byracka, så får man titta på trottoaren hela tiden för att försöka undvika hans lämningar.
Respekt för chefen:
"Aaaah, gud vad skönt med en liten vilopaus, nu när jag har städat hela konsolen, dukat alla bord, hällt upp alla chips, tänt alla ljus och äntligen blivit av med de tjugo kunder jag fått ta hand om i två timmar."
"Emile!!! Le patron arrive! Je ne sais pas quoi, mais tu dois faire quelque chose!"
Två månaders föräldraledighet:
Animal Planet gjorde en gång en dokumentärfilm om Homo Sapiens i storstadsdjungeln i Paris.
"Efter två månader anses ungen vara redo att klara sig själv, och föräldrarna kastar ut den ur lägenheten för att göra karriär. Det är Darwins lag som gäller och bara de allra starkaste överlever. Här ser vi bilder på hur två bröder från samma kull försöker ta sig över rondellen vid Triumfbågen. De är sex månader gamla, så nästan fullvuxna. Ajdå, naturen kan vara grym ibland."
Franska tjejer i åldrarna 18-22:
Var är dem? Finns dem? Jag tror jag har sett en skymt av någon på Mètron, men annars verkar de tillbringa all sin tid åt att sitta i någon lägenhet med sina föräldrar, eller vänta på sin franska pojkvän som varit ute och varit otrogen.
Självklart finns det en massa bra saker med det här stället också, men idag har jag jobbat i fyra timmar, solen har skinit för första gången på två veckor men det börjar såklart regna precis när jag slutar mitt pass. Under sådana omständigheter får ni hålla till godo med ett surt inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar