Nu är det mest ringarna på vattnet kvar efter vräkningsincidenten. Vi kör på overkill-tysthet och viskar med varandra när vi kommer hem efter jobbet på kvällar och nätter. Och bäddsoffan planerar vi och drar ut innan jobbet. Och vi ställer ned stolar på golvet yyyytterst försiktigt. Det är med andra ord som att leva med en kartong full med nitroglycerin mitt på golvet. Det blir kalas när Caveman och Gary kommer på söndag.
Jobbade med Carro idag, som egentligen heter Caroline men vill kallas för Calle, men som vi kallar för mumintrollet. Det första hon säger när jag kommer till jobbet är:
Anderrrs, jag måste gå hem snarrrt förr jag ärr schuuuk...
Ok, kul. Hela kvällen ensam i baren. Men nejdå, mitt goda humör gjorde att hon stannade kvar med mig. Och vi ägnade kvällen åt att snacka skit och skämta om Bögen och Mellanpungen (ja, det är mumintrollet som är så otrolig pubertal och kommer fram med dessa namn). Mellanpungen är den nya managern som agerar storboss och som alla HATAR (utom möjligen bögen och storpungen. Han ser ut som Quasimodo, (managern Adrian sa en gång "Demande à Quassi", när jag frågade om en nyckel). Han försöker sätta sig i respekt hos folk genom att beordra dem göra meningslösa saker, till exempel fick jag en söndagskväll torka av speglarna bakom hyllorna med glas bakom baren. Helt värdelöst. Han har nog major komplex den snubben. Det ryktas att han bodde med sin mamma tills han var 35 (vilket jag också ska göra, inte ska jag flytta hemifrån någonsin mamsen! (jo det ska jag för övriga läsare)). Eller så är det ett rykte från Mumintrollet.
Kvällen (som var medioker eftersom leksand torskade 3-0 mot Malmö) hade dock sin höjdpunkt som gjorde mig oerhört lycklig. Emilio kommer med en beställning;
Un B 52 flambé, sans glacons.
Åh, fan. Inte har jag gått någon bartendingkurs på Ibiza och lärt mig såna coola grejer. Får dock en idé. Jag och mumintrollet tar fram ett vattenglas och smäller på med Kahlua och Baileys. Sen på toppen tar vi dubbel dos av den starkaste alkoholen i B52, Grand Marnier. Vi provar att tända på, men det lyckas inte. Aja, vi kan ju i alla fall göra den varm tänker jag, och sätter drinken i en uppvärmnings...stav kanske det kallas, som finns på espressomaskinen. Kommer på att den sprutar ut varmvatten också, men skitsamma. Det blir en rejält stor drink. Jag har gett upp flambéringen, men Mumintrollet sätter tändaren mot glaset, och VIPS! Den brinner on top! Asballt. Det här var nog mitt största ögonblick på Indiana, den brann nog i låt säga, 15 sekunder. Givetvis hann inte Emilio ut med den till kunden, eftersom vi stod och kollade på underverket i säkert 7 sekunder...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar