"Tar det iväg"

Efter att blivit bönad och tillbed som världens Gud, Javeh, Allah.. & för all del Dieu (någon fransk motsvarighet till föregående, pschitt) om att "take it away" som gästbloggare har jag givit efter för grupptrycket. Anders från höger, Emil från vänster och så jag, inklämd i mitten, sedan tidigare besvärad med andningsbesvär orsakade av den avgasrika parisiska luften. Valmöjligheterna äro i detta pressade läge få och jag tänker härmed publicera det första inlägget för månad Mars (alternativt planeten ifrån vilken männen sägs härstamma).

Jag har inte rktigt fått klart för mig vad min uppgift går ut på, så jag tar mig fria händer att beskriva denna vardag/första helgdagskväll hemma hos blogginnehavarna. Jag kör på den brutala sanningen.

Omringad av 8 Heineken och en mosad Cola-flaska sitter jag. Resten av umgänget, 4 personer, befinner sig på ca två meters avstånd, samlade runt ett bord fyllt till bredden och fyllan av 12 ölflaskor. De 8 första tar jag givetvis på mig ansvaret för, de övriga 12 kan delas på 4 och en dysmatiker (fråga inte) kan räkna ut promillehalten i blodet på les accompagnions. En befinner sig i nuläget på golvet, resten håller sig än så länge på mattan (inte röda).

Jag har ärligt talat ingen aning om var denna kväll kommer leda oss. Jag hörde frasen "Rue Mouffetard" yttras tidigare under kvällen, men den kan vid det här laget mycket väl vara bortglömd av alla andra än mig.

Okej, det var den inte. Vi ska till Chez Felix (Hos Felix reds. anm.) som ligger på 23, Rue Mouffetard. Jag lämnar ut exakt adress in case vi av diverse anledningar blir kvar där och behöver omhändertagas. Franska polisdepartementet uppskattar nog exakta vägbeskrivningar, mommies. Min mamma är av det yttersta nervösa slaget och skulle nog gärna låta inoperera en GPS-sändare i mig, men då jag inte tillåter mig denna totala underlåtelse får ni nöja er med adressen.

Nej, nu ska jag gå och skälla ut era söner/bröder/älskare/vänner för att de i total brist på moral och gentlemen-manér druckit upp mina 12 öl utan att blinka blinka lilla stjärna. Klockan är 02.13 och jag vet inte hur jag ska ta mig igenom resten av natten. Förmodligen på flytande väg.

Tack för mig. Vid eventuella påtryckningar, efterfrågningar och fanmails dyker jag upp igen, om inte ses vi i Gävle. Avec le bonheur, l'amour et l'Ajnekkä, Cristine.