Vräkta?

Så här ser vår polska caretaker ut, fast lite mindre skägg.

Skrev ett mail häromdagen. Frågade vår snygga hyresvärdinna om hur vi skulle göra med den årliga(?) vattenmätningen, hemresa och internet (om hon vill ha kvar det i lägenheten). Svaret blev:
Vattenmätning - Skriv ner siffrorna (som jag i mejlet skrev att jag gjorde, och frågade vad jag skulle göra med siffrorna = jag blir inget klokare alls).

Hemresa - Åk när ni vill, vi (jag eller min mor) kommer och kollar att lägenheten är ok.

Internet - Avsluta kontraktet, vi vet ju inte vem som kommer att hyra lägenheten efter er. (Alltså förstod hon inte alls vad jag menade, eftersom jag tänkte skriva över kontraktet i hennes namn, så att hon kunde hyra ut lägenhet med internet istället för utan. Jävla pucko.)

Dessutom avslutade hon mejlet med:
"Last time I had a conversation with the caretaker, she told me that you should make less noise at night when you come back home or when you go out, because some neighbours complained about the noise. Thank you to be less noisy."

Okej tänker vi, ska väl tänka på det. Lite. The caretaker är samma kvinna som, första dagen vi kom till lägenheten och lyckades stänga in vårt bagage i hissen så dörren inte gick att öppna, kom ut och skällde att det skulle ta 1 vecka att öppna hissdörren. Samma kvinna som klagar på att vi slänger för många flaskor i glas-soptunnan om dagen, för att den kan bli full. Samma kvinna som klagar på att vi ibland slänger med ytterdörren.

Idag skulle vi ut, det var ju trots allt St. Patricks day, Irlands nationaldag eller något sånt. Vi tänkte ut och slira med Mackan, Sara, Maja, Maria och hennes fransman Julien. Det gick helt ok, vi hade förfest hos oss. Inte högljudda, men inte lågljudda heller. Vid ettsnåret traskar vi ut i hallen för att ta oss ut mot barerna. Emilio åker före i hissen med Sara och Mackan, jag och resten kommer efteråt. Emilio berättar efteråt att the caretaker aka "den polska skithögen" kommit ut och klagat på att vi varit högljudda. Vid ögonblicket hon kom ut och sa detta var jag och "resten" uppe i lägenheten. När jag kommer ner, tänker jag "fan vad kul att låtsassparka på hennes dörr när de andra ser på. Fett coolt." Och gör så. Min låtsasspark lyckas av för mycket alkohol bli en riktig spark, eftersom att mina ben är för långa, och för att jag hatar kvinnan som bor där inne.

KABOOM!

Låter det i lägenheten. Fan i helvete tänker jag. Springer mot ytterdörren och gömmer mig längs väggen. Tillsammans med mina kompisar. Någon inneboende knackar på ett fönster längs nedervåningen. Fan. Vi är upptäckta. Dags att fly.

Vi vet ännu inte konsekvenserna av denna karatespark, men vi kommer förneka all inblandelse. Vi var fanimej inte där. Och om den polska bitchen klagar hänvisar vi till vår advokat.