15e april. Då slutar vi arbeta på vår underbara restaurang Indiana. 15 arbetsdagar kvar har jag för mig att Andrès informerat mig om. Han är ju killen med kollen. Det ska ärligt talat bli helt jävla underbart. Jag kommer sakna nästan alla (jag fick jobba på övervåningen med Bögen idag. Gud, Allah, Jahve, Zeus eller den av Buddhorna som läser den här bloggen, gör mig en tjänst och skicka en blixt eller något annat gudalikt på honom), men fy fan i jävlarns skit helvete vad skönt det kommer bli att slippa stressen och tristessen.
Franskan har börjat lossna senaste veckorna faktiskt. Märkte det tydligast när jag, mammis och pappis skulle köpa mat uppe vid Montmartre. Kärringen i luckan gav oss två euro för lite tillbaka och när jag påpekade det började hon skrika åt mig. Och Voila, jag skrek tillbaka!
Ett enormt framsteg. Tidigare när folk bråkat på mig, har jag stått tyst och tittat oförstående på dem. Och jajemänsan vi fick tillbaka våra två euro. Dessutom skrek hon ungefär Fan vad snåla ni är! efter oss. Men det kändes jäävligt bra.
Ett enormt framsteg. Tidigare när folk bråkat på mig, har jag stått tyst och tittat oförstående på dem. Och jajemänsan vi fick tillbaka våra två euro. Dessutom skrek hon ungefär Fan vad snåla ni är! efter oss. Men det kändes jäävligt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar