En dålig morgon som blev en perfekt start på dagen

Idag började jag 11.00. Ordentlig som jag är, gick jag upp kl. 9 så jag skulle vara pigg och fräsch till jobbet. Jag tog Mètron vid 10.30, där jag mötte Mumintrollet. När vi klivit av vid Bastille frågade hon när jag jobbade idag.
- Jag jobbar delad dag idag, men jag börjar 11.
- 11? Men Eemil, klåkkan är ju int ens tiå.
Jag tittar upp mot den digitala klockan vid stationen och inser att hon har rätt. Min mobil har ringt en timme för tidigt. Vad göra? Ska jag gå till jobbet och vänta? Fernand aka Storpungen aka Satan är säkert manager, så jag skulle väl förmodligen få jobba en timme extra, vilket jag är minst sagt fett jävla osugen på. Nej, jag bestämmer mig för att gynna konkurrenten och sätter mig hos Indianas granne, Café la Bastille. Bättre kypare, bättre möbler, snyggare interiör, bättre kaffe, bättre allt. Och på TV:n visar dem rugby.

Rugby är en i stort sett ny företeelse för mig, men jag blev som hypnotiserad. Herregud, vad är det för sport egentligen? Det påminner om handboll, med kamp över hela banan, blandat med lika delar hockeyslagsmål, kickboxing och fotboll. Så fort man får bollen på egen planhalva, rensar man bort den så långt man kan, sedan kastar, och jag menar verkligen kastar, sig 5-6 spelare över bollen och slåss över den, tills någon får grepp om den och kan kasta ut den ur klungan till en lagkamrat. Killen som nu har bollen ger sig ut på ett kamikazeuppdrag som i de allra flesta fall misslyckas och bara resluterar i vad som måste vara obeskrivlig smärta då han tacklas omkull av försvarare som väger minst 130 kg. Har han tur, lyckas han få iväg en passning i sidled (man får inte passa bollen framåt, bara bakåt eller i sidled) till en lagkamrat som fortsätter kamikazeuppdraget, etc etc tills det andra laget lyckas få stopp på dem, eller en spelare har sprungit hela vägen över planen.

Oerhört fascinerande. I ett moment rensar en spelare bort bollen över på motståndarnas planhalva. En millisekund efter att bollen lämnat foten, blir han så brutalt överfallen av en motståndare att Roy Keanes tackling på Haaland ser ut som ett gult kort (Youtuba!!). Domaren låter spelet gå vidare, men blåser av när det andra laget fått bollen och blåser... nedkast! Ingen utvisning, ingen varning utan istället en 50/50 chans för båda lagen att få bollen. På defensiv planhalva för killen som blivit nedsparkad!

Det bästa med den situationen var dock reaktionen på det stackars misshandelsoffret när man såg allt i slowmotion. Han sparkar iväg bollen, får ett knä i magen och en axel i huvudet, faller till marken, vänder på huvudet för att se var bollen tar vägen, skriker till lite och reser sig sedan och ruskar av smärtan. De här killarna har alltså lika mycket skydd som fotbollsspelare, eventuellt också ett pannband för att öronen inte ska slitas av.

Det här är första, enda och sista gången jag säger det här men... Förlåt pappa. Du hade rätt, jag hade fel. Jag ska också börja klaga på fotbollsspelare som räcker upp handen och ber om frispark hela tiden, som rullar 20 varv där en rugbyspelare tappat balansen lite på sin höjd och som filmar à la Ronaldo. Släng in dem på en rugbyplan en gång i veckan som terapi!