Kerstin edition

Jag har haft det bra här i Paris. Jag undrar - vad kommer jag att minnas av min vistelse här i storstan? Jo, jag kommer att tänka tillbaka på åtminstone två saker.

En grej är fredag kväll/natt, då mina storasyskon hade kommit på planen att supa ner mig (mamma, du får fortsätta läsa om du vill). Det började med drinkkväll, jag och brorsan gick ner på mataffärn och handlade vodka och lite olika sorters juicer. Jag såg verkligen, verkligen fram emot att se vad min bror lärt sig på sitt jobb som barman på Indiana Café. Så hur gick det då? Efter att misslyckats radikalt (det var fel på glasen och han hade för lite is...) med säkert tio drinkar så lyckades han faktiskt med en finfin Sex on the beach. Det blev även en del rödvin och jag märkte hur mina syskon sakta men säkert började bli lite vimsiga. Men jag, jag tål hur mycket som helst. Sedan blev en öl ute och jag och brorsan beställde lite shots. Att min jättesnåle och ekonomiske storebror betalade dem minns han inte ens. Vid tresnåret gick vi hemåt, min bror var förvånansvärt trevlig mot australiensare vi mötte på vägen. Och syrran hade bara ont i huvudet.

Planen gick i stöpet.

Och så kommer jag att minnas morgnarna/förmiddagarna/eftertolvtiden (till exempel lördag morgon efter fredagskvällen jag just berättat om) då jag och syster försöker komma ut ur lägenheten med Anders på släp. När vi väl fått upp karln ur sängen och han ätit tre dubbel(mackor) säger han: "Vänta, måste baja" samtidigt som han slinker in på toaletten. Efter tio minuter en kvart hör man hur duschen går igång. Sedan kommer han ut och säger: "Ja, men jag kom på att jag var tvungen att duscha också." Därefter bb:ar (bakisbajsar) han en gång till. Och sedan kan våra dagsäventyr på Paris gator äntligen börja. Dock kompenserar han ut sin enorma seghet med att vara en alldeles utmärkt guide, orienterare och tolk (då mina annars väldigt, väldigt bra franskakunskaper sviker). Fast, även solen har sina fläckar. Jag och syrran ville lyxfika på Champs-Elyssés idag (mamma sa ju att vi skulle unna oss) så killarna hängde såklart med. Vår servitör frågade "Vous êtes allemands?" och en bråkdels sekund efter att Anders svarat "Ah oui" brast Emil ut i skratt. "Vadå, jag trodde han sa 'C'est bon?'.. Åh nej, tänk om vår servitör kommer hit och pratar tyska med oss nästa gång. Vi kan låtsas att Emil är tysk." Genast började vi tänka i banor om att vår servitör skulle komma ut med en kulspruta, och vi skulle dö på grund av Emil.