Ryggsnygg

Våra läsare har kanske fått intrycket av att vi inte har så mycket dötid här Paris. Det är jobb, fester och extrema sovmorgnar hit och dit. Så är självklart inte fallet, vi har dötid vi med. En hel del till och med ibland.

Problemet är ju förstås hur man ska hantera den här dötiden som infinner på Mètron, på stan och till och med jobbet. Men jag och Andrès, två obotliga singelkillar i våra allra bästa år, vet förstås hur man bäst tar till vara på de stunder som annars kanske skulle kunna kallas tråkiga.

Spana på brudar såklart!

Här i Paris finns det faktiskt fler snygga tjejer än jag trodde det skulle finnas. Jag hade för mig att fransyskor luktade vitlök och hade alldeles för mycket kroppsbehåring för att attrahera mig. Men ack så jag bedrog mig. Nästan överallt finns det något man kan vila ögonen på.

Men nu infinner sig ett nytt problem. Jag och Andrès har upptäckt att det finns alldeles för många ryggsnygga flickor. För dem som inte är bekanta med uttrycket är ryggsnygg alltså inte någon sorts komplimang. Grejen med att vara ryggsnygg är att man är just det, men inte mer. Är man snygg på framsidan också, klassas man såklart som snygg.

Så tänk er själva besvikelsen när man på Mètron har fått syn på ett par schyssta spiror, el dyl, och en ryggtavla som lovar mersmak. Man tar två trappsteg i taget för att komma för den eventuellt snygga tjejen, men inser då man tittar bakåt att hon egentligen är ryggsnygg. Det goda humöret pyser ur en på två röda...

Jag förutsätter att många fler människor runtom på jorden, av båda könen, lider av detta problem. Därför borde någon komma på en lösning. Jag kanske skulle kunna få något sorts Nobelpris om jag lyckades komma på ett sätt att dela in folk i snygga, ryggsnygga och osnygga på ett diskret, smidigt, men ändå tydligt sätt.

Hockey-VM börjar snart! Jag har redan börjat ladda.