Indiana café Bastille har tydligen lågkonjunktur. Idag hade nämligen inte jag heller ett skvatt att göra. Jag försökte inte företa mig så mycket heller, men jag gjorde så gott jag kunde med att se upptagen ut. Kom på mig själv med att smygskriva ett sms bakom bardisken, allt är väl frid och fröjd med det men vår jävla ägare har ju kameraövervakning. Därför bör man inte heller stå med armarna i kors...
Så, under dagen har jag sorterat koppar. Skitkul. Vita koppar, de har 4 olika modeller. Man ser skillnad på öronen. Runda, kantiga, parallellogram-aktiga. Det blev riktigt snyggt. Har boundat lite med Quentin under dagen, han blev uppenbarligen impad och lät mig sluta 10 minuter tidigare. Han har bossat med mig som den alfahanne han är och låtit mig burit ca 20 dunkar med öl, à 20-40 kg styck. Jag väntade med spänning på när ryggen skulle säga SNAPP! och jag skulle ligga där i la chambre froid och frysa ihjäl.
Kommer hem helt utpumpad trots allt (sov 4 timmar inatt, efter adrenalinkick av slutet på Stieg Larsson antar jag. Bless him.) och finner att min sambo inte är hemma. Var kan han vara liksom, Paris är ju inte så stort? Här vill man ha lite kärlek efter en tuff dag men möter en tom och mörkt (men fin) lägenhet.
Vänstrar han? Någon annan? Hoppas han inte kommer hem med choklad och blommor ikväll, det vore ju spiken i kistan. Nu ska jag gå och fylla på mobilen med euro så jag kan ringa och hålla koll på honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar