Friday night

Igår medan jag och Cristin väntade på Patrick Dempsey tog vi en kaffe på Indiana (det ligger i samma område). Lyckades ta denna bild på managern Fernand när han dirigerar en villrådig Emìlio. Man ser ju att det är en man som pekar med hela handen (och armen). Det säger väl det mesta. Han kallas Storpungen och Fredrik, så att man kan snacka skit om honom när han är med.

Det har gått upp för mig att vår arbetsplats är en riktig liten diktatur. Fick höra igår kväll att man inte får gå dit om man inte ska jobba. Alltså kan jag i princip få sparken för att jag var där, eller så gör man det jävligt för mig. Som det kallas. Man får inte heller komma dit och gå hem i arbetskläder (som jag gjorde fram tills idag) för att man ska vara där i god tid och byta om. Det är dödsstraff på att bekanta eller familjemedlemmar kommer dit och äter/dricker öl/fikar. Man måste ignorera sina nära och kära så att det inte märks att man har någon kännedom om varandra. Antar att det är för att man inte ska prata bort arbetstid, och att det ser ut som att man är en levande människa och individ med sociala kontakter och inte en slavisk robot som bor i källaren. Lägg hemliga övervakningskameror och den psykotiska ägaren till detta och ni har en drömarbetsplats.

Fredag, Indiana café klockan 1300.
Jag står i baren, lika tomt som stortorget i Gävle en januarikväll med snöslask (om man räknar bort 10 kvadrat utanför donken). Men utanför i solskenet, 10-15 grader sitter kanske 100 pers och beställer massa café, café longé, cappuccino med mera med mera som jag måste göra. Stressig värre. Amina attifrusade på grund av att ölglasen tog slut (inte mitt fel eller hur) och för att jag späder ut ölen med "slasköl" som alla andra säger att man ska göra. Hatar motsägningar, speciellt när de är på franska. Sen kom Fleur dit och ville kindpussas, trots att jag aldrig pratat med henne. Suck...

Vi hade mumintrollet på middag igår. Hon kom hem med Emìlio och spontanhälsade på efter jobbet. Vi slöt en pakt att aldrig mer kindpussas. Det känns som en befrielse, vi ska pussas i luften istället. Hon bjöds på korv med pasta, hon blev riktigt imponerad av mina kokkonster (varför vet jag inte, till och med jag kan väl förväntas laga sån ungkarlsmat).

Guldkornet på jobbet denna vecka var nog igår, när jag slog mitt eget rekord i att bära glas från diskmaskinen. Det forna var 22, igår lyckades jag bära 23 glas! En diskbricka innehåller 25 glas, så det är inte långt kvar till maxantalet. Vilken prestation, I tell ya. I och för sig leder jag nog också krossade glas/askkoppar/tefats-ligan också. Var uppe i 3 om dagen i början, nu blir det kanske ett åtminstone...

Ikväll, fredagskväll, har vi inhandlat lyxmiddag och tillbehör. Ris, chicken nuggets, tomatsås, rödvin, öl och glass med chokladsås (le sauce chocolat santé de Lovisa heter den). Sen blir det väl filmkväll med Krickan, ska upp och jobba imorgon båda två. Vi har inte riktigt fått reda på hur bra helgerna är utgångsmässigt. Hoppas vi får chans till det i framtiden.