Sömnbesvär

Sömnbesvär. Eller besvärlig sömn snarare. Min förmodligen största last i livet. En kristen skulle nog kunna hitta ett dussintal till, men som den otrogne jag är lever jag ett syndigt liv med gott samvete. Kanske. Inte för att jag vet vad synd är liksom.

Men sömnen är i alla fall mitt förmodligen största problem i livet. John Jävla Blund.
Det tidigaste jag har börjat jobba här i Paris är klockan 10. Det går an, då får man en skön sovmorgon. Men oftast börjar jag kl 12, 16 eller 18. Tror ni på fullaste allvar att Anders Jan Olof Bergwall får upp vid 09-10 och fångar dagen då? Gör något roligt? Carpe fucking diem? Går ut och strosar på boulevarderna och går i affärer?

Nej, han ligger och grisar (som far hans brukar säga) i sängen med en dygnsrytm från andra sidan jorden. Aldrig vaken före 12 om så inte fordras av jobbet. Det är en pina. Jag vill vakna. Men vad ska förmå mig att gå upp från min varma säng istället för att ligga kvar, sluta ögonlocken och somna om och åter drömma. Jag brukar ställa klockan på 09-10. Snooza en timme. Ställa om klockan på 11. Sen 12, som blir 1300. Måste installera ett kalleochmussepåhusvagnssemesterväckningssystem.

Jag brukar skylla på att jag är en B-människa. Inte en sämre människa än en A-människa, utan en människa med annorlunda inre dygnsrytm. Vi behöver sova längre och kan vara vakna längre. Tror jag. Sova 10-12 timmar och vara vaken 18-20 skulle jag klara lätt. Jag måste helt enkelt hitta en planet med längre dygn än jordens. Det skulle lösa alla mina problem. Paris var inte tillräckligt långt borta.

För övrigt anser jag att kindpussar bör förgöras.