
Kindpussar. Djävulens påfund, en fransk farsot. Lucifer måste vara fransman, som har skapat detta ting. Helt seriöst blir jag knäpp på det.
Första kindpussen fick jag nog av finlandssvenskan Carro på vårt jobb. Det var helt bisarrt, hon anföll mig och räknade med att jag var med på noterna. Överraskningspussar. I luften. Jag blev helt ställd och var väl nära på att knocka henne men kom undan med blotta förskräckelsen. Vad fan hände? Så står man där som ett jävla frågetecken, mittemot någon som typ har hälsat på en som det normalaste någonsin. It doesn't make sense.
Idag anföll en brud mig på jobbet som jag har sagt kanske "deux café?" till, max. Hon skulle också kindpussas. Helt värdelöst. Jag vet ju inte ens vad hon heter. Sen att jag är 1,91 lång och de kanske är 1.50-1.65 gör ju inte saken skitkul heller. Världens mest obekväma situation.
Nästa gång ska jag säga:
Sacre bleu! Pas du tout! Je ne vais pas faire la bisous à la kind avec toi!!!
Sen ska jag spotta i näven och ge henne ett riktigt Norrlandshandslag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar