Jajemänsan, jag lever fortfarande! Alla ni som följer vår blogg (Min mamma, Andrès' mamma och admin) har kanske märkt att jag inte dykt upp på ett tag. På alla som tvivlat får ni nu bevis på att jag lever.
Andrès är däremot mer eller mindre döende, han verkar nog aldrig bli riktigt frisk som han rosslar.
Jag gör långsamt framsteg i mina skills som servitör. Idag fick jag ta hand om hela uteterrassen själv, under lunchruschen. Det slutade, som de flesta redan räknat ut, i kaos. Efter ett tag hade jag absolut ingen aning om vilka gäster som serverats eller betalats. Fransmän tar inte särskilt lätt på sin resaurangkultur och kan bli väldigt aggressiva när de inte får sin mat, eller om de fått vänta länge. En gubbe skrek åt mig för att jag inte hämtat hans beställning (det gjorde jag i och för sig med mening för att skydda den stackars mannen. Vem fan dricker Cointreau klockan 13.00 en vardag när man är 60+?), ett par tjejer fick vänta i en halvtimme innan jag såg dem. När en amerikan kommenterade min sega leverering av notan med att säga "that was paa toot dä sweet" fick det vara nog, så min ursnälla chef Luana kom och hjälpte mig. Men de verkar ganska nöjda med mig iallafall, tydligen sköter jag mig hyfsat för att vara nybörjare. Undrar vad de räknar som dåligt..
Vi har kommit halvvägs in i vår favoritserie Brideshead Revisited nu och huvudpersonerna har vuxit upp. Lite synd, för den mysiga, homoerotiska stämningen har helt försvunnit. Sebastian har blivit alkoholist och Charles en olyckligt gift konstnär. Sebastians gosenalle Olysius är också borta, very sadly. Men det är fortfarande högklassigt. Och de dricker fortfarande whiskey eller konjak hela tiden, varje dag. Det jag gillar mest är att de varje dag verkar byta kläder minst sex gånger. Hela tiden är det någon som säger typ "shouldn't you get dressed for dinner?" eller "are you really wearing that for tea?" eller "Sebastian you look gastly! The foxhunt will begin in any minute". Att äta middag på 20-talet var tydligen otänkbart utan frack eller smoking. Jag hade tröttnat lite på min pingvinsutstyrsel, men nu börjar jag tycka att det låter som en strålande idé. Jag ska helt klart börja med det när jag kommer hem.
"Emil, kom nu! Alla har ätit, köttbullarna blir kalla!"
"In a minute Mummy! I can't decide which orchide to wear with my suit! And could you tell the steward to pour me up a glass of whiskey, and leave the bottle."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar